Jag har varit på premiär. En sån premiär som alla får gå på om man vill stå i kö i två timmar, alternativt tränga sig. Är man kändis, slipper man köa och får gå in gratis. Som hämd för att de får så mycket serverat på silverfat, tänker jag skvallra. Lite.

Marie Fredriksson gömde sig bakom sin flintskalliga gubbe. Och ett par gigantiska pilots. Undra hur ofta hon klipper sig?

Johannes Brost trängde sig i kön, drack rödvin och kedjerökte. 

Alcasar Tess vyssjade sin nya bebis och Alcasar Andreas köpte glass med hennes andra son.

 Mi Ridell hade nyfönat hår och mycket läppstift. Hon nickade förstående mot en väninna som beklagade sig "att hon hade så mycket jobb".

Kristian Luuk hade dyra jeans och två barn. Sebastian och Smilla.

Sekunden efter att den Luukska familjen lämnat sockervaddsståndet kommer André Pops med familj. Jag hade gärna sett Kristian Luuk och Pops  tillsammans! De utvecklade ju nästan en kärleksrelation under melodifestivalen 

Jasper Sahlén var  välklädd och hade sällskap av en Restylane brutta. han pratade med Josefine Crawfoords kille som jag inte kommer ihåg namnet på. Josefine lyste med sin frånvaro, men deras gemensamma son, Charlie tror jag att han heter, satt i sin vagn och lekte med en bil.

Imorse vid 8-snåret när jag satt och sörplade i mig en blaskig seven eleven latte, gjorde jag en ganska trevlig bekantskap. Vid t-centralen steg det på en ung man. Solbränd och artig frågade han mig (på crocodile Dundee engelska)om vattnet i mälaren  var för kallt för att bada i. Jag upplyste honom att det snöade i Stockholm för tre veckor sedan och att han inte skulle låta sig luras av den förrädiska vårsolen. Vattnet är iskallt.

Han frågade mig om jag var på väg till jobbet, och sedan berättade han för mig att han själv kom direkt från Köket (en nattklubb på Stureplan som har öppet till 5.) Han kände sig uppenbart ganska malplacerad i sin partyskjorta, sne slips och dansskor bland alla gratistidningsläsande förvärvsarbetande stockholmare.

Jag hann aldrig fråga aussien om varför han var i Stockholm (Jag gick av i Fridhemsplan) men efter att jag hade berättat att jag arbetar som förskollärare, lyste han upp och sa att jag hade ett viktigt jobb. Han kom nämligen ihåg sina gamla dagisfröknar från Melbourne. De hette Patsy  och Gretchen.

Dagens trevligaste: Säsong 6, del 2 på sopranos börjar rulla in, otextat och jag och Micke äter glass i sängen och försöker förstå new yersey-neapel slang.

Dagens otrevligaste: Jag läste i min nya bibel, Annas mat, hur man tillagar sniglar. När man har fångat sniglarna, måste man "svälta dem" i fem dagar innan man slaktar dem. Detta för att de ska tömma systemet och förlora snigelslemmet. Är inte det rätt grymt? Ponera att du var en snigel, du käkar på ett salladsblad i godan ro. Så kommer nån med gummistövlar och fångar dig. Tar ifrån dig från dina snigelkompisar. Så låser han in dig i en liten bur i fem dagar, utan mat eller vatten. Och du vet att du ska dö! Jag åt sniglar den kvällen jag och Micke förlovade oss. Det smakar kött och vitlök.

Jag har fått en doggecykel på köpet!

Vilken tur att Mickes mamma Monicas diskmaskin kaikade ihop ändå! 

Jag har i många år velat tågluffa! Med svensk flagga på ryggsäcken, interrailkortet i bh:n och med inövade hälsnings- och avsnäsningsfraser på diverse europeiska språk skulle jag (givetvis i följe av en pålitlig väninna) sätta mig på ett tåg och bege mig ut i Europa. Vi skulle blanda vår resa med nätter på trevliga små vandrarhem, trestjärniga hotell om plånboken tillät, nya bekantskaper från hela världen, vin dans och sång.
Jag och den relativt nya (men ändå ack så gemytliga) bekantskapen Sandra, kom över ett ljummen latte på Cozy, på att vi var det perfekta resesällskapet för varandra. Hon, liksom jag, delade samma lyxbohemkvaliteter. Vi började genast att planera våran resa som skulle äga rum redan i sommar. Vi hade praktiskt taget hela resan planerad, då jag fick käftsmällen. På SJ shemsida, stod det att läsa: De europeiska järnvägsbolagen har enats om ett nytt Interrailerbjudande. Det innebär att ungdomar upp till 26 år kan vara ute på resa i 22 dagar och åka tåg i tio av dessa för 2 200 kronor.
UPP TILL 26??? Jag är alltså för gammal. JAG? För gammal? Men jag var ju nyss 19!
Jag var knäckt i 2 dagar. Sedan kom jag och Sandra på att vi kunde åka till Nice en vecka och gå på vinprovning i stället. Det där med tågluff är väl ändå bara för dreadsungar.

Det är lördag och den vackraste dagen på länge. Bror Olof har grillfest i sitt galna halvkollektiv med snett golv. Syster Fia med familj har härlig mysmiddag i Enskedeidyllen, även där med grillning dock antagligen under lite lugnare omständigheter. Fina norrlänska Malin med 1 finger kort (Det är sant, hon högg av det en gång då hon klöv ved, hon är 6% invalid!) Ville att jag skulle dricka drinkar och dansa med henne ikväll. Allt låter ju alldeles underbart. Men jag är sjuuuk. Förkyld med ont i kropp och huvud. Det suger stenhårt.Förresten, konstigt hur vissa tv-serier har etsat sig fast i ens minne. Jag slog på tv:n, och på den sekunden det tog för bilden att komma, hörde jag en pojke ropa på klingande stockholmska; -Sofiaaa! Jag visste på en gång vilken serie det var. Kan ni gissa?Kram på er alla. Nu ska jag äta köttbullar och dricka läsk.

Jag har tänkt mycket på det här med duvor på sistonde. Den vita duvan symboliserar fred på jorden. Den släpps ut av ett strålande brudpar på kyrktrappan. Den är omnämnd i bibeln som det viktigaste djuret på Noas ark. Den gråa duvan, som ser likadan ut, bortsett från färgen, är en "flygande råtta" som man helst skyr som pesten. Är inte det någon typ av rasism?