Min bror Olof skulle åka kommunalt med en såndäringa sms-biljett. Du vet, du skickar ett textmeddelande till SJ och sedan får du ett sms som bekräftelse på att du har betalat. Sms:et visar du sedan upp för spärrvakten alternativt busschauffören. (Det är förrseten Olof som lärt mig hur man plankar i tunnelbanan i karusellinsläppet. Du sträcker helt sonika fram foten så långt att du touchar fotocellen på andra sidan, drar tillbaka spärren, och slinker förbi! En gång såg jag en tuff kille som gjorde det, bara det att han snavade på sina skosnören, ramlade och tog emot sig med pannan. Detta för att sekunden senare upptäcka att spärren var obemannad och att den gröna lampan blinkade. ha ha)

Hur som helst, när Olof visade upp SL-sms:et för spärrvakten såg han bara häpen ut, för att sedan utbrista:

Nej, nej, nej.

Olof funderade på att börja jiddra med 2-meters gambianen men vände slutligen på telefonen för att kontrollera sms-biljetten.

Nej jag tänker inte komma till Kellys.

Du blir så konstig alltid när vi är där.