Brukar aldrig hitta något på rean. Tycker det är mest tröttsamt att stå och svettas i vinterjacka och dra i akryltoppar på fulgalgar på H&M, trängas med barnvagnar och folk som tydligen tycker att det är en jättebra idé att ta med sig sina två-åringar när de ska shoppa.

Men på rean i mellandagarna såg jag ett par superfina sandaletter på scorett. De var mörkbruna i skinn och nedsatta från 899 till 399. Ett par supersnygga gå-bort-skor i prima kvalitet som andades en aning uteservering och cosmopolitan. Tillfredställelsen av att göra ett rik kap gör mig nästan lite upphetsad, och med skorna i ett fast grepp ställer jag mig i kö, där jag trängs med mammor med tonårsdöttrar och föräldrar till skrikande tvååringar. När jag ska betala skorna säger scorett-tjejen,

- Jo, just det, de här kommer som en 36:a och en 35:a.

-Hur menar du då? Du menar att det är olika storlek på skorna?

- Ja just det. 36 på högerfoten och 35 på vänster.

-Men jag har ju 36.

-Man har ju nästan alltid olika storlek på fötterna!

-Men jag har 36 på båda. Finns inte båda skorna i 36?

-Våra kunder tycker att det är jättebra att det ibland är olika storlekar.

-Inte jag. Mina fötter är storlek 36.

-De finns i rött.

(Här tänker jag bara på Carson i Fab 5; "Red shoes are for children and hockers")

-Inte i brunt alltså?

-Nej tyvär.

-Jaha, nej men tack ändårå.

Jag känner ingen som har olika storlekar. Men det är kanske inte sådant som folk skyltar med.