Aldrig har jag väl haft så mycket saker inplanerade på två dagar. Åkte från soliga Stockholm i morse i ottan och kom fram till Karlstad till lunch. Det är nåt med Karlstad som jag bara inte gillar. Det svenska småstadssyndromet. Även om det inte var söndag och så dött som det bara kan bli i en svensk småstad, så var det likssom lite ångestingivande.Hade tänkt att stanna några dagar, men jag gör nog bara det inplanerade och återvänder till den kungliga huvudstaden. Jag har fett ont i ett öra. Vaknade av det inatt och jag bestämde mig att det var dags att gå till doktor Carin. Eller i all fall ringa till doktor Carin och höra om hon hade en ledig tid. Doktor Carin a okey. Det är fördelen med mindre städer, man får komma samma dag.I morgon ska jag till världens elakaste tandläkare Kerstin, hon är en ond bitter människa, och vore det inte för att hon var den enda som hade tid så hade jag gjort allt i min makt för att få gå till en annan, men jag orkar inte jiddra, jag gör bara som min mamma har lärt mig, jag vänder andra kinden till. Kanske lite svårt när man har munnen full med konstiga sugpumpar, sprutor, bomull och ångest.Idag har jag varit på mitt första examensarbetemöte. Träffade lite spöken från gamla klassen och jag kände mig lite utanför som jag alltid gjort med dem. Så går det när man ägnar varje ledig dag och helg i Stockholm med sin kille. Jag har skippat alla gemensamma fester och overål-raj raj. kanske inte så mycket att stå efter ändå.När (om) den här 30-sidors vetenskapliga uppsatsen är färdig ska jag fira med en flaska Dunuvar. Själv.